Fredag 7/5-10 15:22
Sitter nu på skolan och jobbar med min redovinsing till NKB:n
Jag vill egentligen skynda mig hem och gå på toa! Vill även träffa Vilma och Isa, dock kan jag inte träffa tussi längre... Hon sa nämligen hejdå igår och somnade in i min handväska.
Ja, i min handväska. Såhär var det: Jag gick och la mig sent i onsdags p.g.a alla rester som jag har jobbat med, när jag skulle gå och bosta tänderna hörde jag att det var någon av råttorna som andades tugnt. Jag gjorde mitt "pussljud" som jag gör för att kalla på dem. Dem som då brukar vara först upp till mig är tussi, men idag låg hon kvar.
Jag lyfte på huset där hon fortfarande låg, lyfte upp henne och märkte att hon var smal, så smal att det inte alls fanns något fett kvar alls. Hennes skelett var nästan synligt även om hon hade en massa päls, jag kunde lätt räckna alla hennes revben. Jag höll henne över lungorna och kände direkt att något var fel, när han andades rasslade i hennes lungor. Dem var helt slemfyllda. Hon gjorde precis som jag gör när jag har astma, hon hostade, hostade för att kunna få ut luften.
Jag tog henne till köket där hon fick en stor bit korv. En frisk tussi skulle ta den stora korvbiten utan ansträngning och springa iväh någonstans och äta upp den och resten som hon inte skulle orka skulle hon gömma någonstans i lägenheten för att nästa gång bli utsläppt och och äta upp det sista. Men nu åkade hon knappt putta lite på den. Hon tog bara jätte små bitar i tagen medan hon i vanliga fall tar så mycket som hon kan hålla i munnen (ibland mer).
Hon åt några tuggor och sen gick hon och kollade läget lite grann på bordet. Jag satt brevid och kollade på henne, hennes rygg var inte rak och fin som den brukar, den var böjd, riktigt böjd.
Jag insåg att det var smartast att hon inte skulle sova i rått buren där det finns bajs och piss som kan göra det ännu svårare för henne att andas. Jag gick till källaren och hämtade transportburen, bäddade den med en handduk, la in lite vatten, bröd, korv och ett päron. Jag sedan och la mig, men det tog länge innan jag somnade, jag kunde inte somna när jag hörde dem tunga och ansträngda andetagen.
När jag vaknade nästa dag hade niclas redan åkt till jobbet, så jag var ensam. Det fösta jag gjorde var att kolla hur det var med henne. Jag fick panik när hon inte reagerade hur mycket jag än levede om. Men till slut så tittade hon upp på mig. Jag var redan försenad till skolan, så jag bestämde mig för att jag inte kunde lämna henne ensam. Jag tog fram min handväska, hämtade några mysiga halsdukar och tog en liten sjal som jag svepte om henne med. Jag lade ner henne i handväskan men lät den vara öppen över henne huvud. Hon skulle få följa mig till skolan. Hon hade ju ändå inga krafter att använda sig av för att ta sig ut, så hon kunde ju inte göra så stor skada.
Hon var jätte söt där hon låg i Niclas gråa halsduk. Jag såg att hon märke att det var ljust när vi kom ut, för hon tittade upp och såg nöjd ut. Men det var nog för ljust, för sedan kröp hon längre in i väskan. Jag var ungefär halvvägs när jag skulle kolla till henne och stryka lite på henne, men när jag fann henne var hon inte längre vid livet. Jag lade till henne fint och slöt hennes ögon. Jag gick till skolan, pratade jätte snabbt med min lärare om betyg och gick sedan hem igen. Jag rotade fram em skokartong, klippte ut den blåa sidentyget som jag skulle sy min balklänning av. Jag lade ned henne där och gav henne en fin rosett runt halsen av rött band och med en plinga. Hon var så fin där hon låg. Till och med mamma som egentligen inte ville se tyckte att hon var jätte fin. Hon var så fin så att jag till och med tog ett kort. Jag visade även upp henne för dem andra råttorna. Vilma kom fram och slickade henne på kinden. Jag ska senare idag lägga upp bilderna som jag tog igår och någon bild sen hon var bebis.. åhh, min älskade tussi.
Jag vill egentligen skynda mig hem och gå på toa! Vill även träffa Vilma och Isa, dock kan jag inte träffa tussi längre... Hon sa nämligen hejdå igår och somnade in i min handväska.
Ja, i min handväska. Såhär var det: Jag gick och la mig sent i onsdags p.g.a alla rester som jag har jobbat med, när jag skulle gå och bosta tänderna hörde jag att det var någon av råttorna som andades tugnt. Jag gjorde mitt "pussljud" som jag gör för att kalla på dem. Dem som då brukar vara först upp till mig är tussi, men idag låg hon kvar.
Jag lyfte på huset där hon fortfarande låg, lyfte upp henne och märkte att hon var smal, så smal att det inte alls fanns något fett kvar alls. Hennes skelett var nästan synligt även om hon hade en massa päls, jag kunde lätt räckna alla hennes revben. Jag höll henne över lungorna och kände direkt att något var fel, när han andades rasslade i hennes lungor. Dem var helt slemfyllda. Hon gjorde precis som jag gör när jag har astma, hon hostade, hostade för att kunna få ut luften.
Jag tog henne till köket där hon fick en stor bit korv. En frisk tussi skulle ta den stora korvbiten utan ansträngning och springa iväh någonstans och äta upp den och resten som hon inte skulle orka skulle hon gömma någonstans i lägenheten för att nästa gång bli utsläppt och och äta upp det sista. Men nu åkade hon knappt putta lite på den. Hon tog bara jätte små bitar i tagen medan hon i vanliga fall tar så mycket som hon kan hålla i munnen (ibland mer).
Hon åt några tuggor och sen gick hon och kollade läget lite grann på bordet. Jag satt brevid och kollade på henne, hennes rygg var inte rak och fin som den brukar, den var böjd, riktigt böjd.
Jag insåg att det var smartast att hon inte skulle sova i rått buren där det finns bajs och piss som kan göra det ännu svårare för henne att andas. Jag gick till källaren och hämtade transportburen, bäddade den med en handduk, la in lite vatten, bröd, korv och ett päron. Jag sedan och la mig, men det tog länge innan jag somnade, jag kunde inte somna när jag hörde dem tunga och ansträngda andetagen.
När jag vaknade nästa dag hade niclas redan åkt till jobbet, så jag var ensam. Det fösta jag gjorde var att kolla hur det var med henne. Jag fick panik när hon inte reagerade hur mycket jag än levede om. Men till slut så tittade hon upp på mig. Jag var redan försenad till skolan, så jag bestämde mig för att jag inte kunde lämna henne ensam. Jag tog fram min handväska, hämtade några mysiga halsdukar och tog en liten sjal som jag svepte om henne med. Jag lade ner henne i handväskan men lät den vara öppen över henne huvud. Hon skulle få följa mig till skolan. Hon hade ju ändå inga krafter att använda sig av för att ta sig ut, så hon kunde ju inte göra så stor skada.
Hon var jätte söt där hon låg i Niclas gråa halsduk. Jag såg att hon märke att det var ljust när vi kom ut, för hon tittade upp och såg nöjd ut. Men det var nog för ljust, för sedan kröp hon längre in i väskan. Jag var ungefär halvvägs när jag skulle kolla till henne och stryka lite på henne, men när jag fann henne var hon inte längre vid livet. Jag lade till henne fint och slöt hennes ögon. Jag gick till skolan, pratade jätte snabbt med min lärare om betyg och gick sedan hem igen. Jag rotade fram em skokartong, klippte ut den blåa sidentyget som jag skulle sy min balklänning av. Jag lade ned henne där och gav henne en fin rosett runt halsen av rött band och med en plinga. Hon var så fin där hon låg. Till och med mamma som egentligen inte ville se tyckte att hon var jätte fin. Hon var så fin så att jag till och med tog ett kort. Jag visade även upp henne för dem andra råttorna. Vilma kom fram och slickade henne på kinden. Jag ska senare idag lägga upp bilderna som jag tog igår och någon bild sen hon var bebis.. åhh, min älskade tussi.
Kommentarer
Trackback
